Please wait...

I helgen hade jag förmånen att träffa några av Blodcancerförbundets medlemmar som ville bidra med sina tankar om och erfarenheter av vården. Jag är oerhört tacksam över våra möten.

Projektet fortsätter under den närmsta månaden med intervjuer, och jag kommer att åka runt i landet för att möta upp, och sitta i telefonsamtal, nästan varje dag. En stor del av undersökningen ägnas åt att närma oss en gemensam förståelse för vad som ryms i begreppet ”kvalitet” inom vården och vad våra medlemmar tycker är viktigt när de ges vård.

I arbetet med den nationella cancerstrategin, som har löpt framåt sedan utredningens början 2007, har det många gånger påpekats att patientupplevelser är en viktig indikator för kvalitet. Det begreppsutredande arbetet och kartläggning av aspekter av kvalitet, utifrån patienters perspektiv, är därför en relevant insats inför utformning av underlag för kvalitetsutveckling, utvärdering och resursfördelning. Om man har som målsättning att arbeta patientnära, tänker vi.

 

 

Under förra helgen pratade vi bland annat om vad empatiskt bemötande innebär konkret samt vad kunskap om diagnos och delaktighet betyder för den som är sjuk. Vi diskuterade huruvida det är en rättighet eller inte att få tillgång till provsvar och kunskap om olika risker gällande den egna diagnosen.

Bör man istället resonera pragmatiskt om frågan och tänka sig att vårdens ansvar ligger i att delge information på en need-to-know-basis, för att inte skrämma någon i onödan? Fungerar ett sådant förhållningssätt såsom man tänker sig? Kanske ryms ”tillräcklig information” under frågan om delaktighet, eller kanske till och med om bemötande? Vem bör då bestämma vilken mängd information som är tillräcklig?

Snart sätter jag mig vid telefonen igen och försöker att utreda vidare!

Allt gott tills snart.

Leave comments

Your email is safe with us.